Galerie Anhava’s final exhibition of the year presents selected works from the gallery’s own collection, as well as works by artists represented by the gallery. Last year’s Anhava + Archives focused on works on paper; this time, the selection expands to include more three-dimensional forms. The common threads running through the show are material and time, weight and imprint, movement and stillness.
A significant number of the works in the exhibition were transferred to Galerie Anhava in the 1990s from Galerie Artek, which from the 1950s onwards was one of the most international and highly regarded art galleries in Finland, led by Maire Gullichsen. In 1991, Ilona Anhava founded her own gallery, with support from Galerie Artek, and in 1997 the two galleries merged.
The sculptures vary widely in material and scale. Stretched to almost surreal proportions, Bård Breivik’s copper ears seem to listen to the viewer; composed of spirit levels, Kristján Guðmundsson’s installation strives towards its optimal point of balance; Suzan Etkin’s delicately elegant box, woven from bronze wire, contains a plump, mirror-like object and a gauze-thin handkerchief; and Árni Guðmundsson’s Min, printed on a small metal plate measuring just 5 x 5 cm, nevertheless conveys everything essential: someone was here. Also small in size and endearing in appearance, Noora Schroderus‘s thumbelina gives the creation myth a cheeky spin. Throughout his long artistic practice, Marko Vuokola has focused on time, its perception and its significance. His work in the exhibition is a kinetic sculpture with a propeller that spins like a clock hand run wild. In his new series of works, Kari Vehosalo uses the ancient technique of encaustic: small, delicate oil paintings are coated with a layer of beeswax and resin, creating a soft, hazy veil between the surface of the painting and the viewer.
Many of the works in the exhibition exemplify the simplicity of existence at its best. Kain Tapper’s dramatic drawing of a skull-like form soothes the eye. A current of air rippling across the face, a listening ear and a touching finger invite us to be present. There is no need to reach any further, for our step and gaze can come to rest in this moment.
Noora Schroderus’s (b. 1982) has held numerous solo exhibitions, including at Passagen Konsthall, Linköping (2023); Taidetila Raami, Nokia (2022); Kunsthall Grenland, Porsgrunn (2019); and Turku Art Museum (2017). She has also participated in many group exhibitions, including at Jyväskylä Art Museum, Rovaniemi Art Museum, Borås Art Museum in Sweden, and WAM Turku City Art Museum. Schroderus’s works are held in several prestigious collections, including those of the Museum of Contemporary Art Kiasma, the Gösta Serlachius Fine Arts Foundation, the Wihuri Foundation and the City of Norrtälje.
Kari Vehosalo (b. 1982) has exhibited widely in solo and group exhibitions in Finland and abroad, most recently at Hämeenlinna Art Museum (2025); Galerie Le Clézio, Paris (2024); Vantaa Art Museum Artsi (2024); and Amos Rex (2024). An extensive mid-career retrospective was held at the Sara Hildén Art Museum in the summer of 2021. In addition to private collections, his work is held in several notable public collections, including Museum of Contemporary Art Kiasma, HAM Helsinki Art Museum, the Saastamoinen Foundation, the Wihuri Foundation and the Henna and Pertti Niemistö Collection. Vehosalo was awarded the prestigious Ars Fennica Award in 2017.
Marko Vuokola’s (b. 1967) most recent major solo exhibitions were held at Ars Nova, Turku (2024) and Kunsthalle Helsinki (2023). In recent years he has also taken part in group exhibitions, including the Mänttä Art Festival (2026); the Peters-Messer Collection, Viersen (2024–2025); the Wanantaka Art Collection, Janakkala (2023); Amos Rex, Helsinki (2022); and Kjøpmannsgata Ung Kunst, Trondheim (2022). Vuokola’s works are held in numerous private and public collections, including those of the Museum of Contemporary Art Kiasma, HAM Helsinki Art Museum, Malmö Art Museum and the Saastamoinen Foundation.
Galerie Anhavas sista utställning i år riktar blicken mot verk ur galleriets egen samling samt verk av ett urval konstnärer som galleriet företräder. Ifjol ägnade vi den första utställningen i serien Anhava + Archives åt verk på papper; nu vidgas uttrycket till mer tredimensionella former. Utställningens röda tråd är material och tid, vikt och avtryck, rörelse och stillhet.
En betydande del av utställningen består av verk som på 1990-talet övergick från Galerie Artek till Galerie Anhavas ägo. Galerie Artek under ledning av Maire Gullichsen var från och med 1950-talet ett av Finlands mest internationellt inriktade och ansedda konstgallerier. År 1991 grundade Ilona Anhava sitt eget galleri med stöd från Galerie Artek, och 1997 gick gallerierna Artek och Anhava samman.
Skulpturernas material och format är mångahanda. Bård Breiviks kopparöron i surrealistiska format lyssnar till betraktaren, Kristján Guðmundsson installation av måttband strävar mot sin optimala mittpunkt, Suzan Etkins utsökt eleganta ask, flätad i bronstråd, rymmer ett praktfullt reflekterande objekt och en florstunn näsduk, medan Árni Guðmundssons verk Min, präglat på en bara 5 × 5 cm stor metallplatta, rymmer allt det väsentliga – någon var här. Trots sitt lilla format och sin gulliga apparition är även Noora Schroderus tummelitengestalt full av vass reflektion. Marko Vuokolas långsiktiga konstnärliga arbete har kretsat kring tiden och hur vi uppfattar den och tillskriver den betydelse. Här roterar propellern i hans kinetiska skulptur som en skenande klockvisare. Kari Vehosalo har i sin nya verkserie använt sig av en uråldrig teknik, enkaustik: på de små, finstämda oljemålningarna har han lagt ett lager av bivax och harts som skapar en mjuk, disig slöja mellan målningsytan och betraktaren.
Många utställningsverk gestaltar varandets enkelhet när den är som bäst. Kain Tappers dramatiska teckning av en form som liknar en skalle stillar blicken. Ett darrande luftdrag på ett ansikte, ett lyssnande öra och ett berörande finger inbjuder till närvaro. Ingen anledning att sträcka sig längre bort; stegen kan hejdas och blicken vila i detta ögonblick.
Noora Schroderus (f. 1982) har haft talrika separatutställningar, bland annat på Passagen Konsthall, Linköping (2023), Taidetila Raami, Nokia (2022), Kunsthall Grenland, Porsgrunn (2019) och Åbo konstmuseum (2017). Hon har även deltagit i ett flertal grupputställningar, bland annat på Jyväskylä konstmuseum, Rovaniemi konstmuseum, Borås konstmuseum i Sverige och WAM Åbo stads konstmuseum. Schroderus verk har förvärvats till flera framstående samlingar, däribland Museet för nutidskonst Kiasma, Gösta Serlachius konststiftelse, Wihuristiftelsen och Norrtälje kommuns samlingar.
Kari Vehosalo (f. 1982) har ställt ut i ett flertal separat- och grupputställningar i Finland och utomlands. Bland de senaste märks Tavastehus konstmuseum (2025), Galerie Le Clézio, Paris (2024), Vanda konstmuseum Artsi (2024) och Amos Rex (2024). På Sara Hildéns konstmuseum visades sommaren 2021 en bred retrospektiv över hans konstnärskap i mitten av karriären. Förutom i privata samlingar ingår hans verk i flera betydande offentliga samlingar, såsom Museet för nutidskonst Kiasma, Helsingfors konstmuseum, Saastamoinenstiftelsen, Wihuristiftelsen samt Henna och Pertti Niemistös samlingar. År 2017 tilldelades Vehosalo det prestigefyllda Ars Fennica-priset.
Marko Vuokola (f. 1967) har under de senaste åren haft större separatutställningar på Ars Nova i Åbo (2024) och Konsthallen i Helsingfors (2023). Därtill har han under senare år deltagit i grupputställningar, bland annat Mänttä bildkonstveckor (2026), Peters-Messer-samlingen i Viersen i Tyskland (2024–25), Wanantaa konstsamling i Janakkala (2023), Amos Rex i Helsingfors (2022) och Kjøpmannsgata Ung Kunst i Trondheim (2022). Vuokolas verk ingår i talrika privata och offentliga samlingar, däribland Museet för nutidskonst Kiasma, HAM Helsingfors konstmuseum, Malmö konstmuseum och Saastamoinenstiftelsen.
Galerie Anhavan vuoden viimeinen näyttely esittelee töitä gallerian omasta taidekokoelmasta sekä teoksia valikoiduilta gallerian edustamilta taiteilijoilta. Vuosi sitten Anhava + Archives -näyttelysarjamme paneutui paperipohjaisiin töihin. Tällä kertaa ilmaisu laajenee kolmiulotteisempaan muotoon. Kokonaisuuden punaisena lankana kulkevat materiaali ja aika, paino ja painaumat, liike ja pysähtyminen.
Merkittävä osa näyttelystä koostuu Galerie Artekilta Galerie Anhavan omistukseen 1990-luvulla siirtyneistä teoksista. Maire Gullichsenin luotsaama Galerie Artek oli 1950-luvulta lähtien yksi Suomen kansainvälisimmistä ja arvostetuimmista taidegallerioista. Vuonna 1991, Galerie Artekin tuella, Ilona Anhava perusti oman galleriansa, ja vuonna 1997 galleriat Artek ja Anhava yhdistyivät.
Veistosten materiaalit ja koot ovat moninaiset. Surrealistisiin mittoihin kurottavat Bård Breivikin kupariset korvat kuuntelevat katsojaansa, KristjánGuðmundsson vatupasseista koostuva installaatio pyrkii kohti optimaalista keskikohtaansa, herkän elegantti Suzan Etkinin pronssilangasta punottu rasia kantaa sisällään muhkeaa peilaavaa objektia sekä harsomaisen ohutta nenäliinaa, ja pieneen metalliseen laattaan painettu ArniGuðmundsson teos Min näyttää 5 x 5 cm:n koossaan kaiken oleellisen – joku oli täällä. Myös pienestä koostaan ja suloisesta ulkomuodostaan huolimatta Noora Schroderuksen peukaloinen seisoo suurten luomistarinoiden ja taiteilijamyyttien äärellä. Marko Vuokolan taiteellinen työskentely on keskittynyt aikaan ja sen havainnon ja merkityksen pohdintaan. Näyttelyssä hänen kineettisen veistoksensa propelli pyörii kuin villiintynyt kellon viisari. Kari Vehosalo on käyttänyt uudessa teossarjassaan ikivanhaa tekniikkaa, enkaustiikkaa: pienet, herkät öljymaalaukset on päällystetty kerroksella mehiläisvaha- ja hartsiseosta, mikä luo maalauksen pinnan ja katsojan välille pehmeän, utuisen hunnun.
Monet ryhmänäyttelyn teoksista esittävät olemisen yksinkertaisuutta parhaimmillaan. Kain Tapperin dramaattinen piirustus kalloa mukailevasta muodosta rauhoittaa katseen. Kasvoilla väreilevä ilmavirta, kuunteleva korva ja koskettava sormi kutsuvat läsnäoloon. Kauemmas ei tarvitse kurottaa, sillä askeleen ja katseen voi pysäyttää tähän hetkeen.
Noora Schroderuksen (s. 1982) lukuisiin yksityisnäyttelyihin lukeutuvat muun muassa Passagen Konsthall, Linköping (2023); Taidetila Raami, Nokia (2022); Kunsthall Grenland, Porsgrunn (2019) ja Turun taidemuseo (2017). Hän on lisäksi osallistunut moniin ryhmänäyttelyihin mm. Jyväskylän taidemuseossa, Rovaniemen taidemuseossa, Boråsin taidemuseossa Ruotsissa, sekä WAM Turun kaupungin taidemuseossa. Schroderuksen töitä on hankittu lukuisiin arvostettuihin kokoelmiin, mukaan lukien Nykytaiteen museo Kiasman, Gösta Serlachiuksen säätiön, Wihurin säätiön ja Norrtäljen kaupungin kokoelmat.
Kari Vehosalolta (s. 1982) on nähty lukuisia yksityis- ja ryhmänäyttelyitä Suomessa ja ulkomailla, viimeisimpinä Hämeenlinnan taidemuseo (2025); Le Clézio -galleria, Pariisi (2024); Vantaan taidemuseo Artsi (2024) ja Amos Rex (2024). Laaja keskivaiheen uran retrospektiivi nähtiin Sara Hildénin taidemuseossa kesällä 2021. Hänen teoksiaan on yksityisten kokoelmien lisäksi useissa merkittävissä julkisissa kokoelmissa, kuten Nykytaiteen museo Kiasman, Helsingin taidemuseon, Saastamoisen säätiön, Wihurin säätiön sekä Henna ja Pertti Niemistön kokoelmissa. Vehosalo palkittiin arvostetulla Ars Fennica -palkinnolla vuonna 2017.
Marko Vuokolan (s. 1967) viimeisimmät laajat yksityisnäyttelyt nähtiin Ars Nova, Turku (2024) ja Taidehalli Helsinki (2023). Lisäksi hän on viime vuosina osallistunut ryhmänäyttelyihin esimerkiksi Mäntän kuvataideviikot (2026); Peters-Messer-kokoelma, Viersen (2024–25); Wanantaan taidekokoelma, Janakkala (2023); Amos Rex, Helsinki (2022); Kjøpmannsgata Ung Kunst, Trondheim (2022). Vuokolan teoksia kuuluu lukuisiin yksityisiin ja julkisiin kokoelmiin, kuten Nykytaiteen museo Kiasman, HAM Helsingin Taidemuseon, Malmön taidemuseon ja Saastamoisen säätiön kokoelmiin.
Noora Schroderus
Soft Tools (Jigsaw), 2006
fabric, cotton, wool, stainless steel
32 x 42 x 17 cm
Bård Breivik
Ear 1, 2009
copper
41 x 25 x 23 cm
Kristján Guðmundsson
Untitled (Yellow Levels), 2002
steel, laquer, glass, plastic
78 x 10 cm